En paus mitt i julstöket, en bukett tulpaner inhandlades och min lilla släkt samlades på tredje våning, i ett hus mitt emot Fredriksbergskyrkan, utmed Holländergatan i Falköping. 

En födelsedag skulle firas. En person som säkert många gånger kände (precis som en annan kan känna ibland) sig väldigt, väldigt ensam. 

Kerstin var en person som var ansvarstagande. 

Singel hela sitt liv

Barnlös 

Trogen sitt jobb

Storasyster till 4 syskon. 

Uppväxt i en ganska fattig men kärleksfull familj. 

Hon var dessutom min extramormor. 

De åren jag gick på gymnasiet var det hon som tog mig under sina vingars beskydd. Såg till att när jag behövde någonstans att komma undan. Då fick jag komma till henne. 

Varm saft och memory det var stående, varje gång jag kom. 

Varje jul i flera års tid fanns hon med. Satt med runt köksbordet tillsammans med mormor, Stig mamma, pappa, Oskar, Bengt och jag. 

Var den som höll sig vaken med mig och Oskar till Kalle Ankas julafton. Var den som inte gav sig på den årliga julklappen, pusslet förrän det var klart. 

Fast hon är min mammas moster så stod hon mig nära. En person som jag älskar men som jag heller inte vill bli som... leva ensam hela sitt liv. Inte vara med om att få egna barn, inte få några barnbarn... inte ha någon att dela glädje och sorg med. 

Kvällen den 13 januari, passerat 80 år, dement och cancersjuk avled min extramormor min vän. 

Jag vet! Jag vet att hon har det så mycket bättre där hon är nu... vem vet? Kanske sitter hon på ett rosa moln, som föreståndarinna på himlens äldreboende med ett korsstygn framför sig och tänker, här har jag det bra... Här kan jag dricka obehindrat med varm saft, titta ner på mina syskon och på min familj och veta att vi ses snart igen! 

All kärlek <3