Vart ska man börja?

Söndagen gick väl som den gick, lukta rök, psykbryt och helt igenomfrusen är en ganska bra sammanställning av vad dagen innebar.

Vet inte riktigt hur jag ska ta mig igenom veckan, jobb, jobb och åter jobb! Jag är helt galet trött, känner att jag går på de sista wahlströms endorfinerna och vet inte vart jag ska ta vägen, skulle kunna ställa mig och storgråta mitt på gatan! Mår så jäkla kass! 
Känner mig bortglömd, av både mig själv och de i min närhet. Utbytt? Ja så känns det nu iaf, jag kanske inte är den roliga festprissen, den som alltid är flum, men det känns verkligen ibland som om man bara är i reserv för att man kan hitta något bättre. Och den kännslan mina vänner är inte helt okej! Man blir ensam, tillbakadragen och osäker. 
Jag kan aldrig vara säker på att jag kan lite på människor, därför går jag själv och min egen väg. Jag kanske ska bli eremit... Känns som ett passande yrke för min del. 

Pratar dessutom med Bea just i detta nu! Gud vad jag vill ha den där hunden! Bullen i mitt <3! 
Att det ska vara så svårt att fatta att det är honom jag behöver? 
När jag inte kan ha mina vänner som stöttepelare så tyr jag mig till djuren. Svea och Berta är mina pelare i mitt liv just nu! 

I morgon är det fritidsgården igen, sista gången... Ska bli väldigt skönt att slippa åka dit på ett tag. Kommer givetvis att sakna det en del men det behöver tänkas över därute! 

Nu är det snart dags att gå och lägga sig... 

Söta drömmar!