Ja ännu en dag är gången!
Tror aldrig att den ska ta slut.
Fick en sån härlig kommentar på gårdagens blogg-inlägg av Ida! Du är och kommer alltid att vara min vän!
Älskar dig! Oavsett vad som händer så finns du där, som en mur att luta sig emot! Jag är dig förevigt tacksam!

Kan inte säga att det har varit bättre idag, snarare sämre... vet iaf hur det känns att verkligen bli utbytt, bortglömd och ensam. Man hamnar liksom i en bubbla, oavsett hur mycket barnen skriker, tjatar, kramas så är det som om man går i sin egna lilla värld... Det är så svårt att förklara, måste egentligen upplevas men det hoppas jag att ingen ska behöva göra, för det är verkligen en otrevlig kännsla.

Fritidsgården, ja vad ska man säga om den?
Den är slut nu och det är skönt med lite uppehåll, men jag kommer att sakna arbetet och ungarna!

Hörde rykte om att Jonathan skulle komma men vet dock inte om jag orkar engagera mig i honom heller.
Vill bara gå och lägga mig och aldrig mer gå upp...