Nu sitter man här igen och ensamhetens tårar rinner...

Har haft en ganska lugn helg, Zekes gjorde så att jag kommer att fortsätta följa DBK och jag har varit med Levin ganska mycket i helgen.

Måndag: Jobb som vanligt, juniorerna är väldigt goa!
Vi spelade ett spel som kallas Självbilden och det gick väldigt bra. Har aldrig varit med om att ungar kan så mycket om varandras egenskaper! Blev verkligen överraskad!

Tisdag: Personalmöte med kategori barn/ungdomar. Vi hade bestämt att vi skulle diskutera boken "Om Jesus" av Jonas Gardell.
Boken är bra men man behöver verkligen tid på sig att läsa den, och mycket bibelkunskap! Vi ska träffas igen för att diskutera några kapitel till och jag ska fixa att läsa den!
Vi var dessutom och badade med G-gruppen i Herrljunga igår. Det var så himla mysigt! 19 var vi totalt och det var väldigt charmit att vi hade två badande pappor med oss, och ungarna ska vi ju inte tala om! Vill aldrig bli av med den gruppen! Så härliga barn! Älskar dom!
Blev dessuotm blöt fast jag inte badade för att någon(nämner inga namn) skvätte ner mig! Bara så att du vet nästa gång blir du blötare än någonsin! ;) 

Idag onsdag: Ja, vad ska jag säga? Skönt att vara tillbaka i verkligheten igen. Den här gången gick det så mycket bättre än vad jag trodde! Nästan alla var med och det var så kul! Vet ju att man inte får ha favoriter men måste erkänna att jag faktiskt har några stycken! Men till slut så kommer alla att vara mina små favvisar, det kommer bara att ta ett litet tag... 
Taizémässa idag också, mysigt och väldigt skönt ordet välbehövligt känns som en förklarande faktor. 

Trotts att man har haft det så bra så mår man så dåligt! Det går verkligen inte att beskriva, man mår bra till sinnet men själen bryts ner till små, små partiklar tills de sedan försvinner. Det är så jobbigt när människorna runt om kring en inte ser hur dåligt man egentligen mår, att men inte läser emellan raderna. 
Det värsta som är nu att jag bygger upp ett hat som jag absolut inte vill bygga på, men samtidigt, hur svårt är det att säga förlåt? Ge en kram? Ett extra tack?

Skulle varit så skönt med en kram från grabbarna i bandet nu men efter omständigheterna så blir det inte det heller... 

Livet är verkligen som en färgpalett, och just nu är allting svart.