Ja nu sitter jag här igen, Oskar är ute och jobbar, mamma & pappa kommer inte hem förrän inatt och jag pendlar mellan tv/broderi (skratta inte) och datorn.

I eftermiddag ska jag till KH för vi skulle hjälpa till på Gudstjänsten, det ska bli skönt att få träffa lite annat folk.
Jag vet inte vad det är som händer, kanske beror det på mig men jag vill verkligen inte glida isär från denna underbara människa! Jag har så kul men ändå blir jag så sårad, jag vet inte om jag någonin kommer att kunna förlåta men jag vill inte mista henne! Det är en sån underbar vän, en person som vet allt om mig, som jag får gråta hos, som kan gråta hos mig, vi har så roligt, och vi gör så sjuka grejer ihop!
Men ändå mår jag så dåligt! Jag rår inte för det, kan inte släppa taget, kan inte tänka på något annat.  
En paus, ja kanske det, (fast jag egentligen inte vill) men det är så svårt när man träffas nästan varje dag... 
Att hela tiden bli påmind, det är så jäkla jobbigt! 
Och kom inte och säg att du vet hur det känns för du vet inte det! 
Jag gömde mina känslor i Wahlströms musik, men nu kan jag inte göra det heller! 
Allt tas ifrån mig, min favoritmusik, min absoluta bästa vän, mina fritidsintressen, och mycket mycket mer! 
Tanken på att missa Jannez i Götene ikväll gör mig så ledsen! Inte ens dom får jag ha kvar.

Mina egna tankar/ Tilda