Måste bara berätta om gårdagen...

Mamma kommer och väcker mig kl 6 (vi ska åka på personalresa)
Jag är supertrött för jag kunde inte somna på grund av massa tankar om sånt som vi pratade om på mötet med Niclas...

Mamma säger iaf god morgon och sen går hon ut för att hämta tidningen eller något.
Jag är väldigt nära på att somna om men hör någonsans långt borta att Bullen gnyr.
Jag tror att han vill ha tuggbenet som Dina har snott från honom så jag bryr mig inte så mycket om det.
Men, hn slutar aldrig gny, så jag säger åt Dina (fortfarande halvsovandes) att lämna tillbaka benet.
Men Bullen gnyr bara högre och högre. Så jag sätter mig upp och tittar ner på golvet, men är finns ingen Bulle.
Så jag kollar runt och här att det kommer underifrån soffan (Bullens favoritplats) så jag örjar locka på honom och han brukar alltid komma. Inte denna gång!
Jag stönar lite och lägger mig ner för att kika under soffan, och får dra fram honom!
Det visar sig att han inte kunde gå!

Vad gör man i ett sånt läge?

Jo jag vet inte vart mamma är så jag springer upp till pappa och gråter ut att Bullen inte kan gå.
Pappa som trodde att han skulle få sova till 9 iaf, kliver upp med ett ryck och går ner till Bullen.

Vi kollar om han kan stå på ett bakben eller om han har ont i bägge och det visar sig att han bara har ont i det ena.
Han har dessutom haft lite problem med magen men vi trodde inte att det var så faligt.
han såg pigg ut på ögonen så vi började fundera på vad det var.
Eftersom jag och mamma var tvunga att åka så fick pappa ringa och kolla med vetrinärer för att få råd.

Det slutade iaf att Bullen fick speciell mat för att magen ska komma igång på honom igen och när det hade gått en stund på dagen så kom han igång att gå igen, så vi tror att det bara var en sträckning...

Man blir verkligen rädd när ens "barn" blir sjuka och man inte vet hur man ska göra för att dom ska må bra igen!

Idag är han hur pigg som hellst och han springer och leker och är mest en liten terrorist mot Dina.

Personalresan var väldigt trivsam då vi åkte till Gränna och Visingsö.
fick dock reda på på vägen hem att en av våra arbetskamrater förlorade sin syster upp till himmelriket!
Vi tänker på dig Björn!

Kramar Matilda