I vems famn...
Det är vår, fåglarna kvittrar, utedanserna börjar dra igång, Påsken kom och gick, det är 20grader ute nästan varje dag. Varför är inte jag glad och lycklig?
Varför ska precis allt hända på en gång? Folk blir sjuka, det händer olyckor, jag blir sjuk, det strular, kompisar försvinner ur ens liv, ja det är bara skit just nu!
Men det kan man ju inte visa, då är man dum och egoistisk som bara tänker på sig själv.
Såg kanske lugn ut på utsidan för några månader sedan, men jag slöt mig mer och mer. Nu exploderar det innom mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen!
Och jag menar inte att låta sur och tvär, och jag ber så mycket om uräskt!
Det är inte alls meningen att vara sån, och jag vill inte vara en sån person!
Jag vill vara glad och sprallig, lycklig och rolig. Men just nu orkar jag inte... Jag försöker göra så gott jag kan på alla mina uppdrag men det är inte alltid så lät att visa sina bästa sidor när de dåliga bara bubblar över!
Just nu är allt skit, är det inte altzheimers så är det canser. Är det inte kompisars kärleksproblem så är det trafikolyckor. Är det inte en trasig bil så är det en hund som förstör hela det rensade stenpartiet. Är det inte jobb så är det hembygdsföreningen.
Trots att det är vår, grönt och liv så känns det som höst, svart och död...
Med sorgetårar
/M
Kommentarer
Ida
Min fina Matilda! Du måste tänka lite mer på dig själv och priotera dig först lite oftare! Man måste få göra så ibland för att orka med. Man mår inte bra på att bära runt på andras smärta när man haar egna känslor också. Vill att du ska ha det bra, eller nä jag vill att du ska ha det underbaart! Är det någon som förtjänar det så är det du! Jag kommer alltid finnas här för dig, även om jag bor långt bort. Älskar dig Matilda, jag hoppas du vet det. Du betyder så mycket för mig! Puss ifrån din barndomskompis.
Trackback
