Nu var det ett bra tag sedan jag skrev något!

Just nu sitter jag på jobbet och har en ledig förmiddag... Givetvis har bilen gått sönder så jag och morsan får åka ihop till jobbet. Det går ju bra så länge vi ska åt samma håll!
Jag har iaf lite att göra. Sitter för tillfället och stickar mitt andra par raggsockor! Vem var det som sa att det var svårt att sticka hälar?! Det är ju busenkelt!

Det har varit en period nu då jag kännt mig lite deppig. Det har hänt så otroligt mycket tråkiga saker. Flygolycka, minnesstund 11 sept, strul hemma och ja, nivet allt på en gång! Alla det här tråkigheterna har gjort att jag har tänkt en massa på Caroline. Jag kan inte beskriva i ord hur mycket jag saknar henne! Hennes skratt, henner fina ord, hennes sprallighet... Jag tänker på henne varje dag, varje timma. Tänker på hennes familj. Tiden går så fort men ändå så sakta!

Ja, jag vet alla mina andra vänner att jag inte har tid för er, och jag är så ledsen för det. Men just nu är det en tuff period, jobbar i princip 24/7 och det är jäkligt jobbigt just nu. Men jag kommer igen, ni får ha lite tålamod!
Saknar er så sjukt mycket!

Som sagt jobbar just nu väldigt mycket går och lägger mig halv 10 på kvällarna och sover dessutom dåligt. Försöker med allt! vara uppe längre så att jag är riktigt trött, varm mjölk med honung i innan jag går och lägger mig, går långpromenad på kvällen. Läser, stickar, kollar tv, ja allt som kan tänkas hjälpa mig att få några timmars god sömn. Men icke!

Har mina tankar hos en nära vän som har det lite jobbigt just nu, det är inte alltid lätt att vara ung. Det är inte alltid lätt att välja den rätta vägen. Hoppas bara att hon finner sitt jag igen och inte strular till det för sig!

Det är väldigt sjönt att ha börjat med grupperna igen, vi har inte fått till det överallt men några grupper är igång och ungarna har längtat! Det är så roligt att se hur endel barn har vuxit ikapp sina kompisar och hur endel har utvecklats till tonåring med allt vad det innebär! Skojjigt!

Har hittat en fin sång/bön som jag tänkte dela med mig av:

Som ett sandkorn i en öken, som en droppe i ett hav,
som en myra i en myrstack är i vimlet jag.
Här i världen finns miljarder människor av alla slag.
Hur hittar du mig i vimlet, Gud, det undrar jag.
Hur du orkar bry dig om mig, det kan inte jag förstå,
men du gör det, och nog är det skönt att tänka på.
När jag känner mig förlorad,
ensam, liten, utanför
viskar något inne i mig,
"Be till Gud, han hör"

Vem du än som läser, oavsett om du är troende eller inte, tänk över vad som står!

Kyss!